En januari natt

En iskall natt i januari. Temperaturen är långt under vad som borde vara okej. Mina fingrar är stela, lika kalla som snön på backen. Vantarna ligger hemma där de inte gör någon nytta. Som vanligt. Musiken öser ur högtalarna därinne och får hela mitt hjärta att vibrera. Min vän skrattar berusat bredvid mig och jag önskar att jag kunde vara lika lycklig, men jag fryser och när jag fryser kan jag inte vara lycklig.


Jag tar en klunk av min egen drink. Hoppas att den ska värma mig, få mig att glömma vita rockar och snurrande dörrar, svidande tårar och sterila lukter. Klunk efter klunk. Otåligt säger jag att vi nog borde gå in. Festen är ju faktiskt därinne. Som svar får jag ännu en skrattsalva och en rad av osammanhängande ord. I ett ögonblick av rebellisk trotsighet springer hon bort till gungan. Jag låter henne hållas. Tänker att kanske, om hon försöker tillräckligt mycket, kan hon svinga sig hela vägen runt och hamna i Nangijala.


Snön ser till att jag hör dig komma redan innan du egentligen är där. Jag har ryggen emot dig men jag hör dig jämra dig över de nästan knähöga drivorna. Jag låtsas inte om dig. Låtsas att jag är för upptagen med att ha koll på min vän. Hon som svingar sig mot evigheten.


Tillslut är du vid min sida och du ler. Jag ler. Ditt leende det smittsammaste jag sett, men också det vackraste. Du hälsar. Sträcker fram din hand mot mig och skrattar åt mina kalla händer. Du värmer dem i dina och jag tänker som hastigast att här hör jag hemma. Vi har känt varandra i två minuter och jag är redan förälskad. 

Gillar

Kommentarer

Instagram @juliacalmestig

Instagram juliacalmestigInstagram juliacalmestigInstagram juliacalmestigInstagram juliacalmestigInstagram juliacalmestigInstagram juliacalmestigInstagram juliacalmestig