2 månaders uppdatering

Nu har jag varit här i lite över två månader. Två månader i landet där varje fluga kan vara giftig och kängurus hoppar runt på vägarna likt rådjur i Sverige. Två månader i landet där man förkortar ALLT, varför säga breakfast eller Mcdonalds när man kan säga brekkie och Maccas? Två månader i landet som i princip ligger så långt borta från Sverige man kan komma på en karta.

Två månader känns på ett sätt som en väldigt lång tid. Allt främmande och nytt har nu hunnit bli vardag och rutiner. Jag behöver inte ständigt kolla på google maps längre, eller använda reseappen så fort jag ska någonstans. Jag vet, eftersom jag har varit där förut, åkt den bussen tidigare eller gått den sträckan innan. På ett annat sätt k��nns två månader som ingen tid alls. Jag förundras fortfarande över att just jag fått den här chansen, nästan så att jag måste nypa mig i armen ibland för att förstå att det här verkligen händer. Jag bor här, med stränder runt hörnet och palmer precis utanför fönstret.

Två månader har gått fort. Ruskigt fort. Att julskyltningar och reklam för julskinka börja dyka upp känns helt orimligt. På något konstigt vis känns det som om tiden stannade när jag lämnade Sverige och att jag nu befinner mig i något slags ingemansland. I mitt huvud är det fortfarande precis efter sommaren, en molnig september morgon i Stockholm. Kanske är det vädret som lurar en. Att det är strålande sol och 25 grader i november känns ju inte helt rätt. Klagar absolut inte, men ens inre årstidsklocka vet nog inte riktigt hur den ska hantera det hela. Kommer bli snålt med julkänslor i år helt enkelt.

I två månader har jag nu bott hos min värdfamilj. Tänk vilken konstig situation egentligen. Här kommer lilla jag från Sverige och ska flytta in hos en helt främmande Aussie familj. Från och med nu ska vi sova under samma tak, äta tillsammans varje kväll och umgås alla dagar i veckan, trots att vi aldrig träffats innan. Ni hör ju, det är som bäddat för en katastrof, vilket gör det ännu mer otroligt att det har fungerat så bra. De har verkligen välkomnat mig med öppna armar, inkluderat mig i allt och sett mig som en i familjen från första stund. Efter alla skräckhistorier man hört känns det som en väldig lyckoträff!

Två månader är förbi och på något vis känner jag på mig att det bara kommer bli bättre härifrån. Månad nummer tre, let's do this!




Gillar

Kommentarer

Instagram @juliacalmestig

Instagram juliacalmestigInstagram juliacalmestigInstagram juliacalmestigInstagram juliacalmestigInstagram juliacalmestigInstagram juliacalmestigInstagram juliacalmestig